Another sunny day

Än en gång på Bratislavas flygplats; börjar kunna rutinerna här rätt bra nu. Byråkratsnutarna i Österrike bestämde sig för att kalla in bussen till flygplatsen på bromskontroll, vilket gav en försening på 40 minuter. På vägen mellan Bratislavas centralstation och flygplatsen var jag iochförsig ensam i bussen, så det blev både möda och lyx på samma resa.

Nu skiner solen och himlen är klar och blå. Det ser ut att bli toppenväder att resa i. Hoppas det håller i sig någon timme till.

Over now

Tjohej, nu har jag haft sista tentan här. Nu bär det av till Sverige en sväng, sen tillbaka hit ett par dagar, och sen iväg till Sydkorea (och Japan). Om allt klaffar (håll tummarna) lämnar jag över hyreskontraktet till en intressent i början av mars och återvänder då till Sverige.

De flesta av de andra utbytesstudenterna ska också åka, tog avsked av några av dem idag efter provet (var ute och drack vin på gemytlig lokal med norsk respektive svensk kamrat, var väldans trevligt). Även om kurserna varit lite stökiga och administrationen inte den bästa så har det varit en hel del trevliga människor här.

Tog en promenix i nionde distriktet idag, lägger upp lite bilder inom kort.

Uppdatering: Lite bilder, efter mycken väntan...

Universitetsbyggnaden på kvällen.


Wotivkirche.

Streetart på Währinger Strasse.


Bagelställe vid Schottentor. Här åt jag en italian bagel för 3,50 €. Det här är det enda stället med bagels jag hittat i Wien hittills.

Hail to the chief

Efter ett par finfina dagar här, med sol och 10-15 grader, kom idag en hagelskur när jag var på väg hem. Nåväl, den går väl över snart. Undrar lite när vintern kommer; vädret de senaste dagarna har varit som om det var sent i april, eller september, inte januari. Nåväl, det kommer väl en köldknäpp i februari eller så.

Hade som ambition att gå och se Don Giovanni på operan ikväll, eftersom jag avstod när det var biljettbrist förra gången, men de 16 biljetter som fanns kvar i förrgår är utsålda nu. Kanske lika bra, då kan jag läsa till provet på torsdag. Kanske faktiskt till slut kommer upp i nästan så många poäng som det var tänkt att jag skulle ta här, ändå. =)

The eight station of the cross kebab house

Maten här är så typiskt centraleuropeisk som den kan bli, som jag antytt tidigare (schnitzel, knödel, surkål, öl), och det mesta är väldigt fettigt. Snabbmatställen har även ofta pizza, som folk trycker i sig medan de promenerar eller på tunnelbanan.

Liksom schnitzeln är kebaben här ofta - tillochmed i de flesta fall - gjord på kycklingkött. "Kebab är ju verkligen bara gott som fyllemat", sa en kompis till mig en gång. Jag kan inte riktigt hålla med - jag gillar kebab som såväl lunch- som middagsalternativ, även om jag föredrar den svenska varianten (oftast gjord på fläskkarré) framför kycklingvarianten.

Kebab heter lite olika saker på olika ställen. När man beställer på kebabställen i Stockholm brukar man oftast bara ange brödet (såvida man inte vill ha en meny eller tallrik), i stil med "en i pita, tack". Här finns en liknande motsvarighet: när man beställer det som i Sverige skulle kallas för kebabrulle kallas det för "dürüm", efter det durumvete som tortillabrödet som rullens innehåll omges av bakas på.

Vanligen räknas kebab till snabbmat, även om det innehåller avsevärt mycket färre kalorier (193 Kcal) än t.ex. hamburgare (244 Kcal) eller pizza (264 Kcal). Därmed inte sagt att det är särskilt nyttigt. Snabbmatsmässigt verkar det fortfarande som att sushi (som jag också gillar) är nyttigast. Däremot är sushi svårt att massproducera och därmed dyrt, i förhållande till annan "snabbmat". Har man kort om tid för lunch, t.ex. mellan lektioner, kan det dessutom vara vanskligt att ge sig på sushi - dels för att den helst ska ätas i maklig takt, dels för att mängd, pris och kvalitet varierar mellan olika restauranter på ett sätt som inte kebaben (som är i stort sett likadan hos alla återförsäljare) gör.

Att välja vad som är en passande lunch kan vara knepigt. Generellt är det nog helt enkelt ett gott råd att inte peta i maten.

Oh wie schön ist Panama

I veckan var min kompis Magnus, en riktig germanist, på besök. Wien är en bra stad att uppleva centraleuropeisk kultur i, särskilt finkultur och matkultur. I förrgår tog vi en promenad upp till slottet Schönbrunn, som ligger ett par stationers t-baneresa från stadskärnan.

Slottet sett från kullen.

Jag framför slottet, sett från andra sidan.

Walking into Clarksdale

Efter ett par dagar med småkymighet över min nya bonings brister i internetuppkopplingen, en kaosig kommande studievecka, saknad av älskling och vänner och annat blev jag ikväll på riktigt gott humör av något så enkelt som en promenad i den ljumma Wienkvällen. Det är faktiskt en fantastiskt vacker stad jag bor i, och att på bara några minuter kunna vara nere vid MuseumsQuartier eller vid det pampiga parlamentet, rådhuset eller operan gör att irritationen över att det är alltid är lekstuga i korridorsköket och andra struntsaker framstår i sin faktiskt futtiga dager.

En god kaffe kan ha samma effekt. En klunk av en god cappuccino eller - om man är i Sverige - ett gott mellanrostat brygg sådär framåt eftermiddagen kan vända en känsla av allmän utmattning och inspirationslöshet till närmast barnslig glädje över tillvaron.

Imorgon har LSF retorikseminarium borta på universitetscampus (som ligger en bra bit från universitet) som jag tänkt gå på. Har vi tur får vi på måndag tag på biljetter till Don Giovanni, och i veckan ska jag försöka åka ut till Schönbrunn, där (aningen pinsamt nog) inte varit än.

Back from the crypt

Tillbaka i Österrike efter ett skönt jullov med käresta, familj och vänner, tidningsmöten och annat trevligt. Efter en fantastiskt fin flygresa över klar himmel och en trots vissa förseningar smärtfri bussresa till Wien anlände jag till det nya boendet, Pfeilgasse. Lisa, en av de andra svenskarna här som också råkar bo i Pfeil-huset hade hämtat ut min nyckel så jag fick tillgång till rummet direkt. Det är litet, men ganska mysigt (väldigt 60-taligt, med mycket brunt, men med fint renoverat badrum). Området är fint (det ligger mellan de större gatorna Josefstädter Strasse och Lerchenfelder Strasse) och det finns både Hofer, Billa, Zielpunkt, Spar och en affär jag inte besökt tidigare, Adeg, inom fem minuters promenadavstånd.

Lite irriterande är dock internetuppkopplingen, som dels är seg, dels icke-trådlös (måhända är det en lyx jag vande mig vid på förra bostället), och gör att det inte går att köra två program som jag använder mycket på ett fungerande sätt. Lite hrrm. (Detta inlägg är på grund av irritationen över uppkopplingen hemma skrivet över en espresso på Café Benno.) Å andra sidan har huset en mensa, lägre hyra än förra och är lite mer livligt. Jag har redan nödgats bekanta mig med korridorskamrater i det illa försedda gemensamhetsköket.

Nu blir det ett par veckor med rätt mycket plugg och lektioner, men ska försöka uppdatera oftare än på sistone ändå.