I wish it would snow

För att inte ha en helt lat helg och för att se iallafall lite av Wiens julstämning åkte jag igår till Mariahilfer Strasse, en av de längre shoppinggatorna, helgen till ära dessutom avstängd för biltrafik. Väldigt mycket folk ut, ganska trevlig stämning.

Även Wien har bondfångar-indianband, som de som hänger runt Sergels torg. En kompis till mig träffade en av de från Stockholm vid ett tillfälle; han jobbar dagtid på en flyttfirma, har gatuspelandet som extragig, och det är inte direkt så att bandet redovisar moms för försäljningen av sina skivor.

Julmarknader finns det gott om också; detta är den nere vid MuseumsQuartier, i början av Mariahilfer Strasse. Det må vara ett utslag av cynisism men det verkar som att försäljarna av marroni, crêpes och lokalt krimskrams bara flyttar in i speciella små trästugor vid jul, och så kallas det för en julmarknad. Visst förstås, man kan ju dricka punsch/glühwein vid dem, och det är väl speciellt för julen.

Det ymniga snöandet gav iallafall en del julkänsla.

From safety to where

Vill puffa för att jag har skrivit lite om Österrike på den andra bloggen.

Lazy

Var ett tag sen jag skrev här. Det beror helt enkelt på att det inte händer så mycket i Wien. Jag var hemma i Stockholm över helgen, drack glögg med liberalerna här igår kväll, ska eventuellt träffa dem en sväng ikväll igen, och så är det prov i en av kurserna imorgon. I övrigt är jag rätt lat också.

Get back

Tillbaka på Bratislavas flygplats, på väg hem. Har haft en välklaffande dag, ätit en god macka med dijonsenap och rökt lax och ute skiner solen, himlen är blå och det är 10+. Hoppas bara flyget går smidigt nu.

Imorgon möte med ELSN.

O tempora

1781

1820

1897

2008

Tales from the punchbowl

Topfengolatschen heter en bakelse här i Österrike (den finns i andra länder också, iallafall i Tjeckien) som är väldigt trevlig. Det är ett knyte på ljus deg, lite likt en croissant, fylld med kvarg. Kvarg kan vara syrlig men den här är mild och har toner av vanilj.

Mindre rolig är den österrikiska glöggen, här kallad Punsch. Den är dock mycket annorlunda från den svenska sötsimmiga punschen gjord på arrak, och är mer som en lite surare glögg. Inte helt förvånad - men lite - blev jag därför när jag insåg att flaskan med "punsch", rom och amaretto hade ganska vaga influenser av var och en av dessa respektive fina drycker. Men men, även den här drycken går att värma och dricka kalla decemberkvällar.

Freedom like a shopping cart

Eftersom jag har en kokvrå på rummet och bor utanför stan äter jag mer hemma än ute. Således har jag bekantat mig med de olika livsmedelsbutikerna i trakterna.

Detta är butiken som ligger närmast mig (okej, det är ljug, en annan ligger närmare, se nedan), Hofer. Den ser ut ungefär som Lidl (dock aningen mindre): planlösning med långa gångar, varorna ad hoc-upplagda och stort utbud choklad (det har iochförsig alla affärer här). Butiken är dock fräsch, utbudet generellt bra (särskilt bra på kött och korv, men sämre på mjölkprodukter och drycker) och priserna låga.

När jag just flyttat in handlade jag de första tre-fyra veckorna alltid på InterSpar i DonauZentrum-köpcentret vid Kagran. Det är den största affären, och har bra utbud på det mesta (särskilt bra på drycker, sämre på frukt och grönt). Dock är det lite dyrare, ungefär som PrisXtra i Stockholm, och ligger längst bort i köpcentret, vilket gör en extra promenad på en kvart från-till Kagran varje gång man ska handla där. Minus också för de irriterande reklamjinglarna som körs på loop i affären.

Billigast, men med tråkigt utbud, är nog Zielpunkt. Kommunikationsmässigt är den fördelaktig, för buss 27A stannar utanför mitt hus och utanför butiken (resan tar omkring en kvart en väg). En nackdel är att de inte tar kort.

Namnet till trots är Billa den dyraste av butikerna, och har ganska kasst utbud och kvalitet därtill. Personalen är mest ohyfsad där också. Det ligger dock närmast mig (ett par minuters promenad) och fungerar när enklare saker som mjölk, bröd eller jordnötter behövs.

Några minus med alla affärer: vanliga varukorgar finns inte på någon affär, så man måste alltid kånka allt i famnen eller i grönsakspåsar om man inte vill ta en vagn (vilket kräver ett 1€-mynt). Varuuppsamlingsutrymmet i slutet av kassan är obefintligt, så man måste ha plockat undan sina saker innan nästa kund börjar betjänas. Alla butiker stänger dessutom vid 19 (som senast). Det går förvisso att handla fram till 22 på den närliggande bensinmacken, men finns det ingen efterfrågan på 7-11-liknande närbutiker i det här landet?

Moving in stereo

Var en sväng vid Akademikerhilfe, huset på Pfeilgasse dit jag ska flytta i januari. Träffade av en händelse en av de andra svenskarna, som bor där nu. Det verkar toppenbra, även om huset ser väldigt funkis ut från utsidan (det är byggt 1967, och rummen är tydligen därefter, men så länge jag får ha dusch/WC och internet är jag nöjd).

Stir it up

Testade att äta på en annan asiatisk restaurang i stan, med trevligare service än den vid Nestroyplatz. Detta är alltså bibimbap, en koreansk rätt, "rört ris" om man översätter direkt. Det är också just det: kokta grönsaker, kött och ägg som man rör ihop med koreansk chili och ris så att det blir en orange "risgryta". Till det kan man ha olika saker; jag valde kimchi (kinakål i chili), och mineralvatten. Det var starkt, gott och mättande och kan rekommenderas. (I Stockholm finns det ställen som serverar koreanskt på bland annat Vegagatan, Luntmakargatan och Folkungagatan.)

Go west

När jag var mindre hade jag närmast fobi för hundar (en bidragande orsak kan vara att jag blev skrämd av bekantas aggressiva dvärgpinscher i tidiga år), men med tiden har jag blivit av med den. Fortfarande har jag rätt svårt för större hundar, särskilt schäfrar och olika former av benrangel-hundar (typ vinthundar). Mindre hundar kan jag dock tycka om, särskilt rasen west highland white terrier (ofta förkortat "westie"). De är populära både här och i Sverige, och jag träffade på denna utanför Coop när jag var hemma i helgen.

The return of the space cowboy

Är tillbaka i österns rike efter en jättetrevlig helg med förbundet i Stockholm. Ska ägna veckan åt att förbereda uppgifter inför nästnästa vecka, plöja böcker och försöka vara utomhus mer än förra veckan.

Slow graffiti

Har inte skrivit så mycket här de senaste dagarna, mest eftersom det varit en exceptionellt slö vecka. Jag har betat av nästan hela CSI Las Vegas säsong 1 (och de senaste avsnitten av säsong 8), och i lördags var jag och lyssnade på Jeff Mills mfl i en gammal industrilokal här uppe i 22:a distriktet (musiken var för bra för publiken, om man uttrycker det så).

Snöfall

Vintern har anlänt till Wien. Igår kväll började det snöa och imorse låg det en decimeter ute. Som tur är har jag inget viktigt att göra idag eller de kommande dagarna så det blir inget stressat pulsande genom snö. Eventuellt företar jag någon utflykt till stan. Idag blev det sacher och capuccino på ett café vid Kagraner Platz.

Österrikiskt mellanmål

Hühnerschnitzelsemmel. En schnitzel gjord på kycklingbröstfilé i en fralla med saltgurka. Snabbt, billigt, gott och mättande. Det där konceptet schnitzel har inte riktigt slagit i Sverige känns det som. Här görs schnitzel på det mesta och man kan få sig en sån här vid de flesta gatukök. Just denna var dock inhandlad på Schnitzelpalatz.

Återkomst

Nu är jag tillbaka på flygplatsen i Bratislava. Capuccinon är inte lika god, det är mörkt, kallare och tristare väder. Om en kvart ska jag hoppa på bussen mot Wien Südtiroler Platz.

På hemväg

Gratis trådlöst på flygplatser är en bra grej. Då har man något att göra tiden mellan incheckning och avgång. Till exempel kan man blogga. Nu sitter jag på flygplatsen i Bratislava med en kopp kaffe och väntar på flyget hem. På lördag bär det av till USA för häng i bältvägen. Tisdag om två veckor återvänder jag till österns rike.

Autumn leaves

Hösten kommer snart (det går med vindens fart), och det börjar synas utanför mitt fönster.

En glåmig och mulen höstdag var också vad österrikarna fick fira sin nationaldag på igår. I Sverige är det där med militär på gatorna lite känsligt sen Ådalen -31, men här skäms man inte för att brassa ut såväl stridsvagnar som flygplan på Heldenplatz, parat med olika former av evenemang och gatuköksförsäljning i intilliggande Volksgarten.

Mest verkade vapenslagsfetischismen glädja medelålders män, att döma av köerna till att få provsitta eller bara känna på en riktig krigsmaskin.

Mindre entusiasm uppbådade då EU:

Efter att ha strosat runt en stund slog jag mig ner på Café Raimund för en capuccino och sachertårta, samt läsande av senaste Economist. Ett nationaldagsfirande lika gott som något.

Underjorden

Ni som faktiskt läser den här bloggen regelbundet får ursäkta den dåliga uppdateringsfrekvensen på sistone; jag har varit upptagen med både tidnings- och bokmakande.

I söndags tog jag mig iallafall till Karlsplatz för den tidigare omnämnda Den tredje mannen-visningen. Ner i underjorden bar det av, enligt reklamen för att följa i fotspåren på Orson Welles karaktär Harry Lime, som i filmen från 1949 blir jagad i stadens kloaker.

Nu var det ju inte så mycket av de utrymmena vi fick se, och inte mycket av turen handlade om utrymmena eller filmen. Istället var det en genomgång av renings- och avloppssystemen för Wiener Kanal. Vissa delar av det var förvisso intressant, som till exempel den feta tunnel som byggs trettio meter under mark under kanalen, men mest handlade det om avlagringar, flödesvolymer och liknande som kanske intresserar civilingenjörer mest.

En rättelse sen senast: KFC verkar visst finnas här, eller snart iallafall. Bilden nedan är från det lokala restaurang- och nöjescentret Donauplex vid Kagran.

Österrike, Slovakien och tillbaks igen

Ägnade lördagen åt att besöka Bratislava, Slovakiens huvudstad, en timmes tågresa bort.

Bratislava kan väl sägas vara en ganska genomsnittlig centraleuropeisk större stad. Det verkar som att det var någon form av nationell helgdag när jag var där, för nästan alla affärer var stängda och jag såg bröllopssällskap i tre olika kyrkor. Det kanske bidrog till intrycket att det var en ganska tråkig stad. Nu rörde jag mig bara inom ett visst område, men gamla staden var inget att att hurra för och andra delar var ganska fula och nedgångna. Man kunde till exempel se övergivna gamla byggnader mitt i stan.

Nu tycker jag iochförsig att övergivna hus är intressant, men för att vara ett land på framåtgående med hög tillväxt och relativt rikt för att vara forna östblocket så syntes det föga.

Det fanns iallafall ett bra och internationellt betonat café på en av huvudgatorna, dit jag gick efter att ha handlat på Tesco (varför finns Tesco och KFC i Tjeckien, Slovakien och Ungern men inte i Österrike?).

Kårpolitik

Besökte ikväll Österrikes motsvarighet till SFS-kongress. Mindre skala, elakare och kortare, men ungefär samma debattlinjer (detaljtjafs mellan sossar och konservativa, principiella liberaler rabulerar mellan dessa) och samma stil (vitt, pk och medelklassigt).

I talarstolen här Philipp Weingartshofer, från LSF (deras enda ombud).

Solnedgång över Donau

Utsikten från t-banan mellan Alte Donau och Kagran på U1-linjen. Grönskan till vänster är Donaupark.

Det är inte helt lätt att fotografera solnedgångar snyggt, särskilt inte genom glas från en tunnelbanevagn i rörelse. De bör helst upplevas irl.

Få solnedgångar är som den när en purpurglödande sol lyser upp de stora svarta bergöarna på Lofotens sydspets, när man långsamt lämnar dem bakom sig på färjan mellan Moskenes och Bodö. Rekommenderas.

Choklad

Hur lätt är det att hitta ett paket Milka i en svensk matbutik? Här finns det hyllmeter med choklad, och säkert ett tiotal sorters Milka. Mjölkchoklad har man ju ätit, men vispgräddechoklad var något nytt. Och krämigt.

Dödsknark

I Sverige stöter man nästan aldrig på vallmo, utom eventuellt små frön på bröd man köper styckvis. I oprocessat skick finns det gott om det på bl.a. Gotland.

Nere i centraleuropa är det dock en vanlig ingridiens i bakverk. Ett av de godaste kaffebröden i Tjeckien är det med mild vaniljkräm (smetana) och vallmo.

Vad jag har hört så är det förbjudet att sälja vallmo och vallmoprodukter i Sverige. Vallmo är nämligen grunden för opiater (närmare bestämt arten papaver somniferum), och även vallmofrön i viss mängd kan ha en milt lugnande effekt. Så när jag såg vallmolängd i en mataffär här idag tyckte jag att det var ett lagom politiskt inkorrekt statement att inhandla en.

Asiatiskt

Sökandet efter koreansk mat tog mig tidigare i veckan till kvarteren strax norr om Burgring. Det visade sig dock att de båda koreanska restauranger som enligt in-ter-net låg där med något kvarter mellan båda var borta. Glatt överraskad blev jag således idag när jag fann min väg till den sista restaurangen på min lista, Seoul, vid Nestroyplatz. Precis vid t-banan, fräscha lokaler, bra priser på både japanskt och koreanskt (bibimbap för 6 € vid lunchtid är kanske dyrt jämfört med Sydkorea, men billigt jämfört med Sverige...).

Till middag blev det sushi. Ordentliga fiskbitar, snabbt och välsmakande.

Besök hos Hayek, mm.

I måndags var det hög tid för första kufmötet här, när Vaclav Klaus (Tjeckiens president) talade på det lokala Hayek-institutet. Publiken var ungefär som på Timbro därhemma: konservativa gubbar i korrekta kostymer, paranta östermalmsdamer och unga nyliberaler i polo eller stärkta blusar med plirig idealism i ögonen.

Klaus, en satt och burdus centraleuropé, talade om miljö, ekonomi och sin nya bok "En blå, inte grön planet". Den handlar inte om vatten.

En av den mest kände (den mest kända?) Wien-filmerna är Den tredje mannen, från 1949. Slutscenerna, när polisen jagar Orson Welles karaktär Harry Lime genom kloakerna, är legendariska. Well, är man i Wien och intresserad av underjord så har man såklart tagit reda på att kloakerna är utrymmen under Karlsplatz. Och som av en händelse spelar biografen jag var på i söndags (Burg Kino) en film som är en slags "bakom scenerna" till Den tredje mannen. Och som ytterligare händelse gick jag förbi detta på vägen förbi Karlsplatz:

Det görs visade turer i kloakerna varje hel timme fyra dagar i veckan. Fredagsnöje!

En bit bortanför universitetsbyggnaden ligger campus. Utifrån ser det ut som ett fängelse. När man kommer in ser man att det är en lummig lund, med små grusgångar och folk som sitter och äter Rindfleisch på de restauranger som finns längs huslängorna. Mysigt. Men inte lika lätt att hitta - ESN-kontoret, som jag var där för att uppsöka, fann jag aldrig till. Lika bra det kanske, för det var ändå stängt, såg jag när jag kollade öppettiderna på nätet.

Offentlig kultur

Boende, allmänna medel och kultur satsar man på, här i Europas kulturella hjärta (eller iallafall var det det runt 1900 - till viss del lever stan kvar i tron att det fortfarande är dubbelmonarki...). Ett event är "Lange Nacht der Museen", där speciella bussar kör runt folk till utställningar på stadens många museer, som har öppet extra länge och inträdet är subventionerat. Detta inträffade i lördags.

Jag vandrade igenom ett par utställningar i Museumsquartier. Kan inte säga att det var särskilt givande. Ibland undrar jag om inte viss kultur - ofta offentligt bekostad sådan - har ett ord om sig att vara av vikt mest av pretentiösa skäl. Utställningen om digital kultur kan inte rimligen ha gett några bestående intryck på några mängder människor, trots det troliga antal tusen det kostade att sätta upp den. Det huvudsakliga värdet torde bestå i att medelösterrikaren, som annars mest bryr sig om jobb, bier, tv och fotboll, får uppleva något som den i efterhand kan omnämna i vaga termer som "kulturellt", utan att egentligen ha förstått innehållet...

Kalla mig ytlig, men jag fick definitivt en mer givande upplevelse av den kultur jag valde själv att lägga mina pengar på ikväll (om än med viss subvention - jag är ju ändå student, och har därför rabatt).

Noteringar

I Wien är man stolt över det kommunen åstadkommit. Så stolt att det står (stort) på alla bostadshus byggda av kommunen när de byggdes, och att det var Wien stad som gjorde det.

Även kollektivtrafiken är man stolt över. Wiener Liniens slogan, "Die Stadt gehört dir" (Staden tillhör dig), är käckare än något jag kan tänka mig SL komma på.
(Alltid när jag hör något presenteras med meningar som den eller liknande frågar jag mig vart jag vänder mig om jag vill sälja min del...)

Sen något år finns det ett (straffbefriat) rökförbud inomhus i Österrike. Ingen följer det, dock. Det röks ymnigt, både på restauranger, universitetet och ibland direkt under en skylt som påminner om rökförbudet. Eventuellt är mer tvingande lagstiftning på väg.

T-banan slutar gå vid 00.30, även på helger. Det finns dock bra nattbussar, även ut till mina kvarter.

Idag såg jag Leari, basisten från The Ark, vid kajen vid Schottenring. Min granne är svensk (tror jag) och den första personen jag pratade med på det första seminariet kunde svenska (hon hade gått i gymnasiet i Skåne, och bröt alltså på skånsk-österrikiska).

Det är ont om bankomater. Där de finns måste man ta sig förbi en glasdörr för att komma åt dem, genom att sätta sitt bankkort i en läsare. De räknar väl helt enkelt med att uteliggare inte har bankkort.

Stadsplanering

Idag var jag disciplinerad och gick upp i tid för att komma till universitetet vid 10; Erasmus-koordinatorn är på internationella kontoret 9-12. Trodde jag iallafall. Alla vardagar utom torsdag, visade det sig; då är de endast där på eftermiddagen. Efter lite strosande gick jag till Friedrich-Schmidt-Platz, till utställningen "Draussen in der Stadt" på stadens planeringskontor.

Informationsunderskottet minskade något efter besök hos Erasmus-ansvariga på universitetet och Juridicum (även om jag fortfarande inte kommer åt online-anmälningen).

Nu ska jag kolla klart på filmen jag påbörjade igår.

Rundtur

Hungern gjorde sig (för ovanlighetens skull) påmind på morgonen, så förmiddagen ägandes åt frunch, trassel med stadsdelsförvaltningens anmälningsservice och basvaruinköp. Kedjan Spar - som större delen av Europa, utom Sverige, har begåvats med - visade sig ha det mesta som behövdes för ett minimalistiskt hushåll (internetuppkoppling, choklad och öl had ejag redan).

Eftermiddagen ägnades åt strosande i staden och inspektion av universitetet.

Ingången. Lite annorlunda än A-huset på Frescati.

Juridicum. Även det lite annorlunda.

Mittemot universitetet finns ett café, Coffee Day, med gratis trådlöst och snuskigt god capuccino för 1,50 fredspengar. Bådar gott.

Har även noterat att man inte behöver gå 100 meter i innerstan (innanför ringen) om man inte vill. Det finns allmänna medel överallt. En buss, 2A, som ser ut som färdtjänstens bussar ungefär, går genom staden, ringända till ringända. Samma sträcka går en kort t-banelinje (som ska förlängas ytterligare, till 2008).

Installerad

En tågresa från ena änden av staden till den andra förde mig till mitt hem för åtminstone ett par månader framöver:

Efter att ha hämtat ut nyckel installerade jag mig i ett rum inte helt olikt de halvöppna kriminalvårdsanstalter i Sverige har. Men jag ska inte klaga. Kyl, kokvrå, stort badrum, snabbt nät (för det facila priset av 10 fredspengar/månad). Till både läge och utseende påminner området om (nya) Bergshamra, eller kanske Frösundavik. Med buss 27A eller tram 26 (eller till fots) tar man sig till Kagran, den närmaste t-banestationen, och från den tar det ~10 min in till stan.

Eftermiddag och kväll ägnades åt lunch och kaffe i staden, avverkande av punkter på att göra-lista och en promenad i kvarteret. Imorgon ska jag registrera mig på ett medborgarkontor och försöka hinna kika in universitetet.

Grüss Gott!

I Wien

Anlänt i Wien nu. Övernattar på sunkigt hostel i innerstadens utkant, med knaggligt trådlöst. Har kikat på kvarteren runt Keplerplatz, och de var inget vidare.

Imorgon bär det av till Vet Med på morgonen.

Brno

Övernattade i Brno, Tjeckiens näst största stad (även om det inte märktes mycket). God pizza och bra capuccino på en lokal Illy var höjdpukterna.

Praha

I Prag nu, varit här ett par dagar (och över dagen igår en bit västerut, i hjärtat av Böhmen). Här kan man äta gott och billigt. Det är en himlans trevlig stad, kan rekommendera de flesta ett besök.

Flytt

Lite mycket blir det, när man är benägen att samla på sig mycket prylar (mest kuriosa och saker som troligen aldrig kommer användas igen) och bor smått, och sedan ska flytta ut allting. Nu ligger det mesta i lådor som väl ska sorteras någon gång sommaren 2008.

Imorgon bär det av, först till Prag några dagar. Talade med Vet Med och det finns iallafall (gratis, som jag uppfattade det) trådlöst internet på boendet. Phew.

Massa byråkrati

De reseberättelser jag har läst och fått höra från folk som pluggat i Wien är samstämmiga kring en sak: Österrike, eller i alla fall Wien, är betyngt av oändliga mängder byråkrati.

Nu vet jag inte om det är samma sak för utbytesstudenter som komemr till Sverige, men när jag anländer måste jag gå igenom följande procedur:

1. Mellan 09 och 12 på en vardag (inte tidigare än första dagen som jag hyr, dvs 1 oktober) uppsöka ÖAD-kontoret (troligen) och hämta nyckeln till mitt boende. Samt få intyg på att jag har boende i Österrike. Detta är det dock möjligt att jag får först på stället där jag ska bo.
2. Uppsöka universitetet och se till att få ett intyg på att jag studerar i Wien som utbytesstudent, med alla relevanta uppgifter.
3. Inom tre dagar efter att jag anlänt i landet ta intyget om boende och det om studier till immigrationsbyrån och anmäla att jag är i landet och varför.
4. Med intyget jag fått från immigrationsbyrån och pass gå till en bank och öppna ett österrikiskt bankkonto, från vilket jag ska betala hyran (det är tydligen ett krav de flesta hyresvärdar som ÖAD jobbar med har).
5. Med något av alla intyg, troligen det från universitetet, ordna en kod som jag kan använda för att logga in och registrera mig på kurser.
6. Med hjälp av denna kod, eller kanske någon annan, ansöka om ett internetkonto via universitetet. Utan detta är det möjligt att jag inte kan koppla upp mig hemma. (SOm tur är finns det väldigt mycket hotspots i Wien, sägs det.)
7. Välja ut ett antal kurser (det gör jag i och för sig redan innan jag åker) och gå på den första föreläsningen av respektive för att anmäla fortsatt intresse.

Sen ska man tydligen kunna löka en månad.

Å andra sidan kan man säga att s-märkta Wien tillhandahåller bra och billigt (subventionerat) boende för (utbytes-)studenter, billiga (subventionerade) månadskort för kollektivtrafiken, kostnadsfria studier, och billig kurslitteratur.

Och så tar det bara en timme till Bratislava, där många saker säkerligen är ännu billigare än i Wien. (Plus att RyanAir börjar flyga på Bratislava, dock till Wiens flygplats (??), i oktober.)

Avrostning

Idag har jag skrivit ett mail till ÖAD - på tyska. Det är i princip första gången sen gymnasiet som jag använt tyska i skrift. Det var aningen knepigt, men väldigt kul. Kanske borde jag plocka upp någon av de där skönlitterära böckerna på tyska som jag köpte i München 2002 och om hittills bara stått i bokhyllan (okej, jag började på Kishon, och har bläddrat i Kafkas "Die Erzählungen"). Men det är ju så mycket annat som ska hinnas med först...

Bo närmare

Efter lite fundering och diskussion har jag kommit fram till att det är mer värt att bo närmare stan, helst på Pfeilgasse, och ha ett rum utan kokvrå än att bo 6 km t-bana och 600 m promenad från stadskärnan.

Därför har jag satt upp mig på en lista för att få byta till mitt fjärdehandsval i boende, ovannämnda Pfeilgasse. Om det inte visar sig på måndag eller tisdag, efter att accept (eller snarare avboknings-)fristen gått ut för boendena, att det finns möjlighet att byta, så får jag förhandla med Vet Med om möjligheten att - ifall det visar sig efter första veckan i oktober att någon av de boende i de 352 rummen på Pfeil inte dykt upp - flytta över dit. Det kan bli knepigt, men jag håller tummarna.

Boende

Idag har jag fått besked om var jag får bo i Wien. Det blir mitt tredjehandsval, ute vid veterinärmedicinska universitetet, på andra sidan Donau från stan sett.

Ganska långt bort (9-10 t-banestationer från stadskärnan), men väldigt fint. Kök, kylskåp, dusch/wc, internet i rummet, ganska nybyggt, safe och fint område verkar det som.

287 € i månaden, helt ok.

Fjärde- och femtehandsvalen var närmare stan, men saknar WC i rummet respektive hade ganska skabbiga rum.

Vi får väl se hur det är med det där med nattbussar och sånt. Det ligger en bit från t-banan, men det löser sig nog...

Reseberättelser

Via databasen STARS, med fult interface, hittar jag ett gäng reseberättelser från svenskar som studerat i Wien. Det generella intrycket, främst från juriststudenterna, är att:

• hyra och mat är hyfsat billigt.
• boende går att ordna på olika sätt ganska lätt.
• kurslitteraturen kostar nästan ingenting.
• det är bra att bo nära innerstan.
• systemet är byråkratiskt.
• första månaden är slö och sista månaden hektisk.
• man ska regga sig på så många kurser man kan och sen hoppa av dem man inte vill gå.

Känns aningen slappt, men det kanske är bara bra.

Sen tänkte jag kolla upp vad det finns för möjligheter att läsa nån kurs på något annat universitet, t.ex. Handels.

Boende

Wien har hyfsat bra boende för studenter, särskilt utbytes-sådana. Man måste som alltid avväga läge mot pris respektive standard.

Jag hoppas på att kunna få ett boende med eget rum. Jag har sökt rum i husen Molkereistrasse, Albert Schweitzer Haus och Vet Med i första hand.

Bara hålla tummarna.